The maximum copy
Leva livet som man vill
På senaste tiden har jag funderat på en sak, väldigt mycket. Jag har tänkt fram och tillbaka, och tänkt i olika banor som går mot olika riktningar. Allt jag vet är att någon riktning vill jag ta. Det finns så mycket valmöjligheter, och man ska passa på när man är ung. Jag får mycket inspiration från både höger och vänster, och de här är verkligen ingen tanke som jag precis stött på i mitt huvud. Den har funnits i år, men de först nu de känns som om jag verkligen kan följa den. De nu jag själv snart kan bestämma, precis vart jag vill och vad jag ska göra. Men jag vill inte välja fel väg, jag vill att de här ska bli något bra, och jag ska göra mitt bästa för att de ska bli det.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli, vad jag vill göra. Men samtidigt tror jag de viktigt att inte bara glida på i samma gamla vanor om de känns fel, då hade jag bytt bana för länge sen. Men de känns inte fel, de finns bara andra banor, vägar som lockar mera. Så vad handlar allt detta om då? Jo, de handlar om var jag befinner mig, var jag är och var jag vill vara. Jag har funderat somsagt mycket på vart jag vill, jag har funderat på att lämna Sverige för att upptäcka andra delar av världen. På nått sätt känner jag mig lite inlåst, jag känner att jag vill ut. Jag har funderat på England, inte så långt bort men ändå tillräckligt för de jag vill. Jag har funderat på studera, jobba alla möjliga funderingar. De är de jag måste bestämma mig för, vart jag vill och vad jag vill göra. USA finns även i baktanken, även om de känns omöjligt och ett stort steg så är de självklart en dröm, så som jag tänker nu så kan man ta ett steg i taget. Jag känner bara att jag vill ut, prova på nya saker, lära mig. Helt enkelt leva livet. Jag vet inte vad jag vill bli, eller vart jag till hundra procent ska, de ända jag vet är att de finns där, där jag vill vara och de jag vill bli, de gäller bara att våga leva och att våga möta det.
Har ni några erfarenheter eller tips får ni gärna dela med er av dem.
Idag fyller min bror Peter 22 år, så ett stort Grattis till honom!
Ibland orkar jag inte längre .
Huvudsaken till att jag bara knäcktes ikväll är egentligen inte en så stor sak i helheten. De var bara de som fick mig att känna som allt var meningslöst. Men de var just därför jag ville gå till botten med de hela, så att jag kunde gå vidare. Men allt på en gång blir så jobbigt. Varje gång ngt jobbigt händer för mig så ligger allt de andra tunga precis på kanten under och då välter de på och jag blir total förstörd. De mycket som är jobbigt, som nästan alltid varit jobbigt. Jag har lärt mig att hantera de, men ibland så orkar jag inte längre. De känns som jag är ett enda stort fel och att allt är meningslöst. De hemskt jobbigt och de finns inte heller så mycket att göra åt saken, de är de tragiska med de hela. Jag försöker inte tänka på de, jag försöker och försöker att göra de bästa av allting. Men så kommer tillfällen då jag inte kan hantera de och allt bara blir hemskt jobbigt.
Ni kan tolka detta precis på vilket sätt som helst, jag vet att jag är otroligt otydlig. Men de finns så många som läser min blogg nu när jag inte är anonym längre som jag inte vill ska veta om detta. Hade jag fortsatt att vara en anonym blogg så hade jag verkligen berättat allt. De är de som är så jobbigt, vill berätta men kan ändå inte. Jag försöker alltid vara posetiv i bloggen och lämna mina jobbiga delar åt privatlivet, men ibland brister de bara. De tur att jag har mig själv, vem skulle jag annars ha. Tragiskt de låter, jagvet. Men face it, that's the truth. Önskar bara att ibland skulle de inte behöva vara så.
När mina barn växer upp
Jag har tänkt mycket på en speciell sak. När jag var liten fanns de otroligt mycket bra barnprogram, mumindalen (min favorit), Pippi Långstrump (den riktiga), Lotta på bråkmakargatan, Emil i Lönneberga, Nicke Nyfiken, Pingu, Björnes Magasin, Madicken, osvosvosv. Men vad finns de idag? inte ett skit som mäter sig med dessa barnprogram som fanns när jag var liten, nu är de bara massa trams och pangpang hitochdit. Jag vill att mina barn ska ha chansen att växa upp med samma bra program som jag. Mina barn kommer aldrig få kolla på massa pangpang och dåliga barnprogram, nej. Jag tänker köpa massa Astrid Lindgren filmer och Mumindalen osv på dvd, och ha och visa för mina barn när de är små. Så de så. Mitt favorit program vad Mumin när jag var liten, vilket var ditt?
Rosa månaden
Oktober är månaden då alla, både killar och tjejer ska bära rosa. Och inte vad som helst i rosa utan rosa bandet som stödjer bröstcancer fonden. Jag tycker själv detta är en oerhört viktig sak och jag blir så glad varje gång jag ser en kille med rosa bandet, för de är få killar som bär de, något jag tycker bara är fjantigt. Jag kan förstå om man är 12-13 år och tycker de är pinsamt med rosa, men killar i min ålder och äldre ska ha de tycker jag. Om man tycker de fjantigt i den åldern är man bara omogen.
Jag har inte bara rosabandet, jag har rosareflexen också som jag tycker är oerhört snygg också. Ser ut som rosabandet fast de är en reflex och man hänger den på väskan. Rosabandet är köpt på apotek men rosareflexen är köpt på guldfynd. Rosa går så fint ihop med vitt så den passar perfekt på min väska. Sen så är de alltid bra med en reflex.
Jag har även försvarets hudsalva som har gjort en variant i rosa som stödjer bröstcancerfonden. Den har jag också köpt på apotek. Jag som älskar rosa, jag stödjer självklart bröstcancerfonden. Har jättebrottom ska vara på väg till bussen om en halvtimma, och här sitter jag i pyamas och har ingen aning om vad jag ska ha på mig, haha. nejdå, de finns inspiration men vet inte vad jag ska välja. Nu måste jag skynda, ha de bra! och kom ihåg att köpa rosabandet om du inte gjort det!
Misshandlad
Idag var jag med om något väldigt obehagligt. Satt på tunnelbanan påväg hem från skolan, hade mina fötter uppsatta mitt i mot sätet brevid. Vagnen var ganska tom så jag tänkte att då kan jag lika väl ha dem där. Rätt som de var stiger en man på i trettioårs åldern kommer i ganska hög fart mot mig, tar sats och sprakar ner mina ben. Rakt på smalbenet så de flyger rakt in i väggen vid sidan. Jag vart helt chockad! Han sätter sig mitt imot mig, stirrar med en blick som ger känslor av att han vill döda mig, han spärrade ögonen i mig och jag vart helt livrädd. Och så skriker han, brukar du ha fötterna uppe i soffan hemma va? jag var jätterädd och fortfarande chockad över att han nyss gjort något mot mig som jag kan anmäla honom för misshandel för, men jag sa, nej. Juste skrek han tillbaka. Så då skulle de inte göra något om jag slängde upp mina fötter på dig nu va, va? jag var riktigt rädd och tårarna var påväg. Jag visste att den här mannen är våldsam så jag sa inget tok min väska och gick bort. Jag ringde min mamma direkt för jag var jätte chockad och rädd (var fortfarande kvar i samma vagn som han). Mamma blir helt chockad hon också och ber mig kliva av så fort vagnen stannar.
Gick av och väntade på nästa tåg, var fortfarande helt chockad och kunde inte förstå vad som hänt. Ganska snart kom en ny tunnelbana och jag fortsatte åka. Efter några stationer ser jag mannen på perrången, han ska fortsätta med detta tåg han med. Som tur var så såg han inte mig men de värsta var att vi åkte samma buss hem också, han bor där jag bor. Fyfan. De är inte rätt av mig att ha fötterna uppe, men man ska fan inte ta till våld. Han är vuxen han borde agera som en, och jag känner fortfarande av på benet där han sparkade mig. De inte normalt att agera sådär. Bara gå på vagnen gå fram till första bästa och sparka den personen. Nej usch. Detta känns inte bra alls... Hade jag haft ett bättre minne av hur han såg ut skulle jag gått till polisen och anmält honom för misshandel och hot. Detta var verkligen ingen rolig händelse, och jag var riktigt rädd idag.
Längre än längst.
Jag har ett problem, de min längd. Jag stör mig dagligen på min längd, av många olika orsaker. Men samtidigt är jag glad över att jag är lång, men jag tänker mer på nackdelarna än fördelarna. Jag är 178 cm lång, de jätte jobbigt i många lägen. När jag går själv på stan så stör jag mig inte alls, men så fort jag är med andra blir de jobbigt. De inte alltid kul att vara tjugo åtta huvuden längre än alla andra. Och när de också på tal om de böjer lite på sig så blir ju inte situationen bättre för mig. Jag är längst av alla tjejerna i klassen, de finns ingen som är lika lång som jag. Nån är kanske fyra fem centimeter kortare, men de är jag som är längst.
De inte bara i mina tankar jag hela tiden blir påmind om att jag är lång. Dagligen och då menar jag verkligen dagligen, får jag höra från folk i klassen i olika sammanhang, gud va lång du är eller men du är ju så lång, osv. De därför jag älskar att vara med min familj, för de ingen som påpekar min längd där. Inte ens Jackie (min brors tjej) som är 160 cm lång och vi har skitkul ihop ändå. De så skönt att kunna vara med familjen för de älskar än för den man är. När jag sitter här och skriver så blir jag nästan lite ledsen, ska detta behöva vara ett så himla stort problem?
Sen kommer det till en annan sak, klackskor. De så himla fint och jag älskar det, men jag kan inte ha de. Jag tänker inte gå runt och vara världens längsta kvinna, för de så jag känner mig i klackar. De så ruskigt snyggt så jag nästan blir ledsen över att jag inte kan ha det. Och många kommer nog skriva nu och säga "självklart att du kan ha klackar, de snyggt med långa tjejer" Lättare sagt en gjort. Skulle jag ha klackar på mig skulle jag vara runt 185-190 och de är inte snyggt, speciellt inte när alla i klassen är max 165 cm långa.
På senaste tiden har jag börjat stört mig mer och mer på min läng pga av många olika anledningar. Bara för att jag är lång ser jag ännu mer smal ut än vad jag redan är, och de påpekar folk gärna. Jag är inte smalare än en tjej som är 165 lång, utan de är bara tack vare min längd som jag ser ännu smalare ut. Fan, ser ni? alla dessa dumma nackdelar som följer mig dagligen. Jag skulle kunna rabbla upp säkert 10-15 st till nackdelar med min längd, men vad gör de för nytta? jag blir ju inte kortare av det. Jag önskar bara att folk kunde vara tysta och att några längre började i min klass, och att folk slutade kommentera hur smal jag är och slutade stirra. Är de så mkt begärt? När jag gått ut gymnasiumet så ska jag leta efter ett jobb där de jobbar långa människor, seriöst. De finns inte en enda i min klass och jag tycker de så tråkigt.
De inte bara i mina tankar jag hela tiden blir påmind om att jag är lång. Dagligen och då menar jag verkligen dagligen, får jag höra från folk i klassen i olika sammanhang, gud va lång du är eller men du är ju så lång, osv. De därför jag älskar att vara med min familj, för de ingen som påpekar min längd där. Inte ens Jackie (min brors tjej) som är 160 cm lång och vi har skitkul ihop ändå. De så skönt att kunna vara med familjen för de älskar än för den man är. När jag sitter här och skriver så blir jag nästan lite ledsen, ska detta behöva vara ett så himla stort problem?
Sen kommer det till en annan sak, klackskor. De så himla fint och jag älskar det, men jag kan inte ha de. Jag tänker inte gå runt och vara världens längsta kvinna, för de så jag känner mig i klackar. De så ruskigt snyggt så jag nästan blir ledsen över att jag inte kan ha det. Och många kommer nog skriva nu och säga "självklart att du kan ha klackar, de snyggt med långa tjejer" Lättare sagt en gjort. Skulle jag ha klackar på mig skulle jag vara runt 185-190 och de är inte snyggt, speciellt inte när alla i klassen är max 165 cm långa.
På senaste tiden har jag börjat stört mig mer och mer på min läng pga av många olika anledningar. Bara för att jag är lång ser jag ännu mer smal ut än vad jag redan är, och de påpekar folk gärna. Jag är inte smalare än en tjej som är 165 lång, utan de är bara tack vare min längd som jag ser ännu smalare ut. Fan, ser ni? alla dessa dumma nackdelar som följer mig dagligen. Jag skulle kunna rabbla upp säkert 10-15 st till nackdelar med min längd, men vad gör de för nytta? jag blir ju inte kortare av det. Jag önskar bara att folk kunde vara tysta och att några längre började i min klass, och att folk slutade kommentera hur smal jag är och slutade stirra. Är de så mkt begärt? När jag gått ut gymnasiumet så ska jag leta efter ett jobb där de jobbar långa människor, seriöst. De finns inte en enda i min klass och jag tycker de så tråkigt.
Dessa opålitliga svar
Jag har länge funderat över dessa svar man ofta får bland kommentarerna. Hur personen på andra sidan tänker? Självklart om man skriver en fråga till personen, tex. var har du köpt skorna? då svarar man självklart . tex sv. dinsko. Men i andra fall, helt opålitliga fall som om jag skulle skrivit till personen "jag har också sådanna skor" så får man tillbaka sv. fin bild. Hur hänger allt ihop där egentligen? det är väl inte ett svar på något? sånt här stör jag mig på ganska mkt.
Jag skriver aldrig sv eller svar om jag inte fått en fråga. För de första tycker jag det är otrevligt,och bara ett sätt att markera att den personen man skriver till började skriva till en själv, egoistiskt. För de andraså hänger de inte ihopp. Jag tycker bara man kan skriva sv eller svar om man fått en fråga. I annat fall tycker jag inte att det passar in. Jag är helt enkelt trött på dessa opålitiliga svar, jag tycker de nonchalant att skriva så.
Ibland funderar jag på att blocka ordet svar i databasen för jag är så trött på det. Hälften av alla som använder det, använder de ju fel. Och de som faktiskt använder det rätt, jag förstår endå när det är ett svar. De är ju bara att läsa kommentaren, jag kommer ju ihåg vad jag frågat, och om jag då inte skulle göra de så hjälper ju inte ordet svar speciellt mkt. I detta inlägg tänker jag inte ha någon bild, de ska inte finnas möjligheten i detta inlägg att skriva fin bild, och skita i att läsa inlägget, så vill man kommentera så får man bäst läsa det. Jag tror de få som ens läser igenom detta inlägg, för mkt text, och för mkt tid. Men jag hoppas de når ut till några iaf, för jag kan knappast vara den enda som stör sig på de här, för visst finns de flera som tycker likadant?
Våldet är för accepterat!
Jag åkte imorse med t-banan in till skolan, tog min punktse som vanligt. Något jag kom och tänka på när jag läser tidningen är va media låter de vara tillåtet med våld. Flicka 15 våldtagen - stod men en kryptisk text i ena hörnet på en sida. De känns som om de är ingenting att detta händer? jag blir så irriterad på de. Tv och tidningar gör no big deal av så annars sjukt stora saker. Hade de varit 70 tal hade en sån rubrik fått flera sidor inslag i en tidning.
Jag tror visst att Tv och tidningar påvärkar otroligt mkt i samhället. De gör ingen stor sak av de som händer, de bara de riktigt stora och ännu mer hemska sakerna som nu förtiden får ta plats i tidningarna och på nyhetssänningarna. Allt är ju hemskt, allt detta borde uppmärkas så mycket mer för att få stopp på det. Så här kan de låta en helt vanlig vardag på nyhets sänningen. - Gokväll , idag vart en 15 årig flicka våldtagen av en 18 pojke i Stockholm, och nu vädret. Seriöst de är så här, och ska man igentligen acceptera de?
De är så att så länge de inte berör en själv så lägger man inte tanke till det, de var inte min kompis eller någon jag kände som vart våldtagen, hade de vart de hade man tänkt tio gånger mer på hur accepterat de igentligen är. De är som ingenting längre, bara för att våldet i samhället hela tiden ökar.
tex, (1970tal) Idag vart en kvinna påkörd av en cyckel när hon passerade över ett övergångsställe, kvinnan klarade sig utan fysiska skador. (2000tal) Idag våldtogs en 17 årig flicka av en äldre man i Göteborg. Asså de helt sjukt hur mycket som har förändrats på bara 30 år? frågan är, är de vi som låter de hända, är de media som tar de med en nypa salt? Tänk dig bara utvecklingen i denna takt om 30 år till, vill vi verkligen ha de så?
Makt före kunskap!
Orsaken till att jag gick hem tidigare idag och jag kommer vara hemma ett tag beror på att jag vairt under en sån press och stress de senaste veckorna så de påvärkat mig rejält mycket. Igår mådde jag riktigt dålig pga av att jag var så van vid att inte ha de minsta lilla tid över, och nu hade jag en heldag. Usch detta är inte roligt alls.
Jag tycker de så hemskt att skolan ska kunna leka med att de har övetag över en. Man kan inte lägga tre prov och två inlämningar på en vecka, de helt sjukt. Va vill dom igentligen? att man ska må dåligt eller att man ska lära sig något. För jag kommer inte ihåg saker jag lärt mig på alla prov, för de är så mkt prov hela tiden.
Makt skolan måste de göras något åt. De ska finnas fritid, man ska kunmna ägna tid till att leva också. Inte bara plugga som en jävla idiot hela tiden. Så trött på alla lärare som sätter så sjuka krav på eleverna. Dagens skola handlar inte om att lära ut längre, utan att visa sin makt och att skolan inte är något posetivt. Allt har verkligen spårat ut, de finns inte rum för att spara information man lärt sig, för de blåser bort i takt med att nästa prov ska pluggas in. De finns inte kunskap eller vilja att lära ut längre, utan bara att få saker gjort.
Kunskap verkar inte stå i centrum längre
Jag dricker inte, och de är jag glad över!
Tänkte snacka om en annan sak jag tycker är väldigt viktigt! de är detta drickande landet runt! varför? snälla nån, de finns knappats någon som blir snyggare av de. Man glömmer bort saker man sagt och saker händer som man får ångra. Jag har dubbelt så kul och jag dricker inte. Jag tycker om att vara nykter, men ändå att ha roligt å skratta! de har inget me drickandet att göra.
En riktig fjotis-fylla är ett gäng blonderade blondiner som hänger vid en t-bana station och dricker cider som ngn alkis köpt ut åt dem. Tycker de väldigt tråkigt att unga tjejer inte kan ha mer respekt för sin egen kropp än de. De finns så mycket annat man kan göra ist för att dricka!
Alla mina vänner dricker, synd! för visst de blir vissa stunder när folk ska snacka om just sina fyllor då man bara inte orkar lyssna? so what! ursäka mig, men jag är så nedrans trött på alla fyllor hit och dit. Jag säger inte att ingen får dricka, de helt upp till var och än, men jag gör det inte och de är jag stolt över.
Spanade in en annan blogg då jag såg ett inlägg som en tjej skrivit om att hon inte heller dricker, vart förvånad! för har inte stött på så många som inte gör de. Tycker de härligt att de finns andra där ute som fattat greppet och mognat till lite och insett att de finns inget bättre som händer när man är full än när man e nykter, desvärre bara mer hemska saker.
Många kompisar berättar också om hur de kör moppe full? hallå, e de tokiga eller. Va händer om de kör på ngn, har man aldrig hört talas om don´t drink and drive?. de superviktigt, och om man följer de så räddar de 100 tals liv världen runt. Men om de ska börja spåra ut redan i tonåren hur ska detta sluta? Tänk på att de jag skriver är endast min åsikt och ja respekterar alla andra som dricker . Men de min blogg och de helt frivilligt att läsa den!
Om jag nu passar på och tillägger, att ta vara på sin ungdom är inte att supa sig full varje helg och strula runt med alla. De är nog mera att ha kul tillsammans med sina vänner och faktiskt minnas de som hänt dagen innan. Jag går på bio med mina vänner, träffas och käkar eller hyr filmer, de passar mig superbra! och de så mycket kvalite tid med det än att va ute och dricka tycker jag, eller vaför inte vara hemma och spendera tid med familjen? de gör jag ibland och de supermysigt. Jag har aldrig druckit och jag är stolt och glad över det, man är så ung fortfarande så ta hand om dig och om dina nära och kära där ute!
Lång och smal, helt okej?
Tråkigt nog så är det inte helt okej. En smal person som är lång tror folk är mycket smalare och tunnare än en kort smal person. Men de har jag pratat om, de jag ska ta upp är det att vuxna människor som ska vara
föredömmen för oss unga inte kan förstå ens.
På min mammas jobb säger dom hela tiden till mig, gud va lång och smal du är, men du äter väl ordentligt? då hugger de verkligen inom än. Man står dära och små ler lite och säger jaa, men egentligen vill man bara skrika rakt ut - oj va du är tjock kanske ska dra ner lite på lunchen? Men jag gör inte de, för jag vet hur hemskt man själv mår av att få höra sånna saker. Min mamma blir också väldigt arg på sina arbetskollegor och säger oftast senare ifrån.
Egenligen undrar man varför de säger de? tror dem att man blir glad över att höra de, nej! de tror jag inte. Många säger de nog bara för att få personen att tro att man är undernärd, och att de försöker styra ens liv. Men jag är absolut inte undernärd, Jag är lång och smal och det är fullkomligt naturligt. De ska inte behöva vara så här svårt, de ska va precis lika för alla.
Jag är så trött på alla gammla tanter som tittar snett på än när man kommer i shorts, eller liknande! men jag vill väl också ha sommarkläder? precis som alla andra. Sen kommer en till tjej minst lika smal men helt annan längd, de kan få gulliga blickar och kanske fina ord. Jag är ganska glad att hösten är här, för de betyder en helt annan livstil för oss långis smalisar, de innebär ett mer säkert sätt, under stora klänningar vinter kläder osv. Men varför ska man igentligen behöva känna så? eller va tycker ni?
Detta är en diskussion och ni är jätte välkommna att uttrycka er
själva i detta ämne, dela med er av erfarenheter osv.
